DETTA INLÄGG PUBLICERADES URSPRUNGLIGEN PÅ LINKEDIN.
Den 24e maj fyllde jag 30 år. Det var inget bittert firande. Tvärtom känner jag mig lyckligare varje år som går och på många sätt tryggare i min livsresa. Ungefär samtidigt firade jag även 5 år som officiell medarbetare på Digidem Lab. Jag började egentligen lite tidigare men det var finansieringen vi fick från Vinnova för vårt projekt Demokratiska städer som betalade för min första lön i april 2018.
Digidem Lab grundades tidigare 2016 som arvsfondsprojekt av Sanna Ghotbi, som hade helt tappat hopp i vår representativa demokrati efter 4 år som Göteborgs stads yngsta kommunledamot, Anna Sanne Göransson som hade sett behovet av mer deltagande i Bergsjön efter flera år som socialarbetare och Petter Joelson som insåg redan då hur digitaliseringen skulle påverka våra sätt att organisera oss.
Jag hade en liten annan ingång. Färskt nyexaminerad som ingenjör ville jag inget annat än flytta utomlands igen efter en lyckad termin i Norge och några månader i England. Medan jag letade efter drömjobbet från mitt tonårsrum i Paris förorter tillbringade jag min tid på möten och meetups i den då blomstrande civic tech communityn. Det var en tid där appar uppfanns varje vecka för att visualisera lagstiftningsprocessen, samla petitioner eller planera en politisk kampanj. Jag var också djupt intresserad av den nya vågen av hackers som tog sig in i offentliga sektorn för att reformera den med mer öppenhet och deltagande.
2015 hade lagen för en digital republik skrivits på en digital plattform med fler än 100 000 bidrag och introducerat nya principer i lagen som öppenhet som förstahandsval. Istället för att begära allmänna handlingar kunde man istället be om att myndigheter skulle tillgängliggöra dem på nätet, helst som öppna strukturerade data. Och alla offentliga organisationer behövde omedelbart börja öppna allt som kunde öppnas. Som en logisk följd tog Frankrike ordförandeskapet i Open Government Partnership och organiserade dess OGP Global Summit året efter. Paris välkomnade världens öppenhetsaktivister och jag började känna att det kanske var något jag ville använda mina krafter till. Samtidigt återkom huvudstadens medborgarbudget med en pengarpott värd över 1 miljard kronor som parisianerna kunde direkt bestämma över. På varje hörn fanns en röststation eller en pall med individer som pitchade sitt projekt.
Missförstå mig inte, mitt hemlands demokrati lider av många brister och samma höst var jag även på demonstrationer mot en arbetsmarknadsreform som regeringen skulle få igenom utan en omröstning i parlamentet. Även idag kvarstår dessa problem. Men då kändes behovet av nya sätt att organisera staten och omfördela makten ännu mer akut.
Samtidigt ville jag helst åka utomlands och jag började bli deprimerad att leta jobb från mitt gamla barndomshus. Jag köpte en biljett. Det blev Stockholm till slut och jobb och bostad skulle nog lösa sig på plats.
Att hitta båda var förvånansvärt lätt men jag började nästan samtidigt att leta efter samma saker som hade inspirerat mig så mycket i Frankrike. Sverige och övriga Norden var hyllade världen över för sin överlägsna demokrati, det fanns säkert medborgarbudget i varje by och en djup involvering av medborgarna i alla beslut som berodde dem. Sverige var även landet som uppfann offentlighetsprincipen, landet där allas uppgifter var offentliga på nätet och där Mona Sahlin hade fått avgå på grund av en chokladbar så jag förväntade mig även öppna data överallt och totalt insyn över offentliga organisationer.
Jag gick runt på olika meetups i Stockholm, reste till Visby under Almedalsveckan och knackade många organisationers dörrar för att förstå var dessa innovationer fanns. Jag började träffa eldsjälarna som pushade för dem inifrån men jag märkte också tydligt att mycket var kvar att göra.
Och efter ungefär ett år hittade jag Anna, Petter och Sanna i det lilla skeppet som hade nyligen börjat segla: Digidem Lab. Jag insåg då knappt vilka äventyr jag tackade ja till när jag kom ombord.
Jag började som sagt med en finansiering från Vinnova och vårt första projekt med svenska kommuner. Vi hade lyckats hitta eldsjälar i både Göteborg och Stockholm för att försöka prova nya sätt att involvera medborgare.
Mycket av det vi testade med dem importerade vi från de olika länderna vi studerade. I Paris träffade vi många tjänstepersoner, politiker, aktivister och medborgare för att förstå hur stadens medborgarbudget fungerade. På vårt blogg skrev vi flera blogginlägg som skulle exempelvis leda flera bostadsbolag i Sverige att komma igång med metoden med sina hyresgäster (de så kallade boendebudgetarna). På Madrids Medialab Prado träffade vi nya demokrativänner från hela världen och utvecklade med dem nya analoga och digitala sätt att påverka. Vi importerade öppna verktyg som CONSUL och Decidim som började snabbt sprida sig i Sverige.
Ganska fort växte våra små pilotprojekt och vi behövde rekrytera nya stjärnor: Annie, Steph, David…
Parallelt startade vi nätverket Civic Tech Sweden med allierade organisationer och individer i Sverige för att organisera meetups, hackathon och kunna lättare hitta och stötta varandra. Vi fick äran att bjuda in gäster från många svenska CSO, journalister, myndigheter men även aktivister från Taiwan, Kanada, Estland… 😊
2020 kom pandemin och hela vår värld rasade. Hur skulle vi organisera deltagarprocesser på marken i Biskopsgården, Skärholmen, Helsingborg när alla kommuner avrådde från fysiska möten och hela landet flyttade på Zoom och Teams? Den frågan var vi inte ensamma med och många organisationer från hela världen började kontakta oss för att lösa dessa nya utmaningar. Vi började arbeta med New York stads demokratiavdelning, stötta medborgarbudgetar i Chicagos utsatta områden och planera EUs stora Konferensen om Europa framtid med EU-kommissionen.
Alla dessa projekt var också tillfällen där vi fick chansen att samarbeta med andra underbara demokratilabb runt om i världen. Även om vi kan ibland känna oss lite ensamma i vår bransch i Sverige finns det i varje land syskon som vi kunde dela erfarenhet och samarbeta med: Open Source Politics och Missions Publiques i Frankrike, DBT och We do Democracy i Danmark, Deliberativa och Platoniq i Spanien… För många för att nämna dem alla. Allt vi har lärt oss har vi fått från dem och jag vill passa på och tacka för det oändliga stödet vi har fått. På grund av det har det alltid känt uppenbart att allt vi skapar ska vara tillgänglig för alla. Kunskap, metoder, kod…
2022 fick vi äntligen chansen att arbeta med en metod som vi hade försökt främja i över 5 år: medborgarjury. Först med Göteborgs stads omställningsstrategi sedan med Livsmedelsverket som anlitade oss för att genomföra Sveriges första nationell medborgarpanel. Det var ett otroligt lärorikt år och jag kände mig så tacksamt att kunna utföra detta uppdrag med ett så bra team!
Jag hoppas att detta första försök leder till många fler medborgarpaneler i Sverige och jag känner mig trygg i Digidem Labs kapacitet att fortsatt stötta dessa framtida processer, att fortsätta förflytta gränserna för vad ordet demokrati innebär och att stå vid sidan om alla som försöker göra vårt land och vår värld bättre. 😊
Med en ökad polarisering, en akut klimatkris och en systemisk nedmontering av vår välfärd behöver Sverige mer än någonsin hitta nya vägar för att komma samman och skapa ett samhälle för alla.
För min del börjar ett nytt kapitel i oktober, där jag hoppas också kunna använda min kompetens för att påverka. Mer om det kommer snart.
Jag vill passa på och tacka alla som har stöttat oss, som har stöttat mig under de senaste 5 åren. Och den största tack till mina briljanta kollegor! Ni är stjärnor!
